KOMMUNEN FEGADE UR

Kommunen vågade inte ta en rättslig prövning eftersom de vet att det de gjort mott oss är olagligt enligt svensk grundlag, m a o de hade förlorat inte bara målet utan också sin heder och ära. I stället för rättegång begärde kommunen förlikning. Synd att vi inte fick sätta dit dom! 

Läs Centrum för rättvisas avslutande kommentarer nedan,

"Senaste utvecklingen i fallet med bostadsområdet Folkesta: Överenskommelse träffad mellan de boende och Eskilstuna kommun.

Eskilstuna kommuns planbeslut omvandlade bostadsområdet Folkesta till en spökstad. De fyra fastighetsägare som med hjälp av Centrum för rättvisa begärde skadestånd vid Eskilstuna tingsrätt har nu träffat en överenskommelse med kommunen. Överenskommelsen innebär att de boende överlåter sina fastigheter till kommunen och att den pågående rättsprocessen avslutas. De boende får under en övergångsperiod på två år bo kvar i området för att kunna ordna med nytt boende.

– Centrum för rättvisa har under lång tid engagerat sig för de boende i Folkesta och försvarat deras äganderätt. Vi hade gärna sett att kommunens agerande hade prövats rättsligt i domstol, men vår bedömning är att den förlikning som kommunen har tagit initiativ till är det bästa för fastighetsägarna i det här läget. Eftersom kommunen i praktiken har medgett de ekonomiska kraven går det inte att driva fallet vidare, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa.

Sedan början av 1900-talet har Folkesta varit ett levande bostadsområde. I augusti 2013 antog Eskilstuna kommun en översiktsplan där bostadsområdet med 28 villor och radhus pekades ut som ett framtida logistikområde. Kommunens planer gjorde att fastigheterna blev värdelösa och skapade stor osäkerhet för de boende om deras möjligheter att bo kvar i området.

I det skedet lämnade kommunen ett tidsbegränsat erbjudande till samtliga fastighetsägare i Folkesta om att köpa husen. Risken för att bli ståendes med värdelösa fastigheter gjorde att majoriteten av de boende i området inte såg något annat alternativ än att sälja till kommunen. Under åren 2010 till 2014 förvärvade kommunen merparten av husen i Folkesta. Fyra fastighetsägare – Peter Andersson, Peter Andersson, Else-Brith och Lars Värlander – vägrade dock att flytta från sina hem och har bott kvar.

Resultatet blev att Folkesta förvandlades till en spökstad, där kommunens hus har stått tomma och förfallit. Händelsen fick stor medial uppmärksamhet och under 2016 sände Kalla Fakta reportaget ”Spökstaden” i TV4 om kommunens hantering av de boende i Folkesta. Efter rapporteringen fick de boende ett löfte av kommunen om att få bo kvar. Kort därefter beslutades det dock att kommunens hus skulle rivas och att de kvarvarande boende skulle byggas in i ett industriområde.

Med hjälp av Centrum för rättvisa begärde Peter Andersson, Peter Andersson, Else-Brith och Lars Värlander i december 2018 skadestånd av kommunen vid Eskilstuna tingsrätt för att kommunen överträtt deras grundlagsstadgade egendomsskydd. Huvudförhandling skulle ha hållits under oktober 2019, men efter att kommunen tagit initiativ till en förlikning har en överenskommelse nu träffats mellan parterna.

Överenskommelsen innebär att kommunen förvärvar de tre kvarvarande bostadsfastigheterna och att fastighetsägarna kompenseras som om husen hade lösts in med stöd av expropriationslagen. De boende får även bo kvar under en övergångsperiod om två år för att kunna ordna med nytt boende. Eftersom kommunen i praktiken har medgett de boendes ekonomiska krav avslutas den pågående rättsprocessen vid Eskilstuna tingsrätt."

En granne skrev följande kommentar till mig:
"Vill framföra mitt varma tack till dig för den kamp du fört för oss."

Direktsänd intervju i Radio P4, Sörmland;
Det påstods att vi löst in våra hus på frivillig väg.
Mitt svar: "Hur frivilligt är det när kommunen gång på gång talat om för oss att de ska göra handels- och industriområde av vårt bostadsområde, ”så är det och så kommer det att bli”, ”det var ju synd om er” sa dom till oss.

Dessutom hade kommunen sett till att informera samtliga mäklare i stan om sina planer vilket innebar att ingen mäklare tog emot våra hus för försäljning! Våra hus var alltså värda 0 kr på marknaden.


Kommunen satte också en snäv tidsgräns för sitt erbjudande om inlösen. Det innebar att vi var tvungna att fatta beslut långt innan ÖP var beslutad och klar! 
Kan man kalla det frivilligt? Jag anser inte det."

Om slutet på historien, dvs den inställda rättegången/förlikningen svarade jag:

"Min tolkning är att kommunen fegade ur! Anledningen till att kommunen begärt förlikning är ju förstås att dom till varje pris vill undvika en rättegång eftersom dom vet att det dom har gjort emot oss är olagligt. Enligt svensk grundlag får inte en kommun ta privat mark i anspråk för kommersiella syften. Handel-och industri är i högsta grad kommersiellt.
M a o kommunen skulle ha förlorat inte bara rättegångsmålet utan också heder och ära." 

CFR:s YTTRANDE ÖVER KOMMUNENS SVAROMÅL

Mål nr T 3508-18

1. YTTRANDETS DISPOSITION 

1.1 Kärandena bemöter först kommunens yrkande om att tingsrätten ska avvisa käromålen (avsnitt 2). 
1.2 Därefter bemöter kärandena vad kommunen har anfört i sak i svaromålet (avsnitt 3). 
1.3 Därefter gör kärandena ett tillägg till de omständigheter som anförs till stöd deras talan (avsnitt 4). 
1.4 Därefter redogör kärandena för sin uppfattning i frågan om hur kommunens planer på att riva bostadsområdet förhåller sig till den aktuella rättsprocessen (avsnitt 5). 
1.5 Avslutningsvis anger kärandena preliminär bevisuppgift (avsnitt 6).

2. KOMMUNENS YRKANDE OM ATT TINGSRÄTTEN SKA AVVISA KÄROMÅLEN SKA AVSLÅS 

2.1 Kärandena motsätter sig kommunens yrkande om att käromålen ska avvisas. 
2.2 Kärandena ställer sig frågande till kommunens påstående att det skulle föreligga processhinder till följd av att de inte kan vara ”parter i varandras talan”. 
2.3 I målet har kärandena framställt varsitt yrkande om skadestånd. Det är därför fråga om fyra olika käromål som stödjer sig på väsentligen samma grund. Av 14 kap. 2 § rättegångsbalken följer att käromålen då ska handläggas tillsammans i en rättegång (s.k. obligatorisk kumulation).
2.4 Att flera kärande väcker talan mot en svarande utgör inget hinder mot att endast en av kärandena överklagar tingsrättens dom, för det fallet att domen går honom eller henne emot. Undantaget är om det föreligger s.k. obligatorisk processgemenskap. Någon sådan processgemenskap föreligger inte i det här fallet. 
2.5 Kärandenas inställning till kommunens yrkande om avvisning av käromålen är alltså att yrkandet saknar grund och att det ska avslås.

3. YTTRANDE ÖVER KOMMUNENS SVAROMÅL 

3.1 Inledning
3.1.1 Kärandena har uppfattat att bakgrunden till tvisten är ostridig och att den huvudsakliga tvistefrågan i målet är om antagandet av översiktsplan 2030 och kommunens agerande i samband med detta har påverkat kärandenas rätt, varvid översiktsplanens faktiska och rättsliga innebörder är av särskild betydelse. 
3.1.2 Parterna förefaller också ha olika uppfattning om bakgrunden till kommunens fastighetsförvärv samt om den i samband med förvärven agerat på ett sätt som varit ägnat att förmå fastighetsägarna i området att överlåta sina fastigheter till kommunen.
3.2 Kommunens påståenden om boendemiljön och bakgrunden till dess fastighetsförvärv är felaktiga
3.2.1 Kommunen har i svaromålet anfört att den ända sedan slutet av 1990-talet fått in synpunkter och klagomål från boende i Folkesta avseende buller från tågtrafik, vägtrafik och industrier, att fastighetsägarna i området därför själva begärde att kommunen skulle lösa in fastigheter i området samt att detta är skälet till att kommunen förvärvade fastigheterna.
 3.2.2 Det stämmer att det har förts diskussioner om hur utbyggnaden av kombiterminalen m.m. skulle påverka boendemiljön. Invånarna i Folkesta har naturligtvis varit måna om att bevara sin boendemiljö och har med anledning av kommunens etablering av Eskilstuna kombiterminal i nära anslutning till bostadsområdet framfört frågor, synpunkter och klagomål. Olägenheterna till följd av kommunens åtgärder har dock aldrig varit av en sådan omfattning att någon fastighetsägare har upplevt området som obeboeligt. 
3.2.3 Kärandena känner inte till att någon fastighetsägare har valt att flytta från området till följd av störningar i boendemiljön. Det tillbakavisas också att fastighetsägarna själva skulle ha begärt att kommunen skulle förvärva deras fastigheter med hänvisning till störningar i boendemiljön. I denna del kan det även påpekas att kommunen själv har anfört (s. 5 i svaromålet) att den verksamhet som bedrevs på den intilliggande industrifastigheten uppfyllde dåvarande riktvärden avseende buller. 
3.2.4 Kommunens påstående om att dess erbjudande om att köpa fastigheterna framställdes på begäran av fastighetsägarna till följd av bullerstörningarna i området är alltså felaktigt och får närmast betraktas som en efterhandskonstruktion. 
3.3 Uttalandet att det var ”kört” för de boende
3.3.1 Uttalandet med innebörd att det var ”kört” för de boende gjordes av dåvarande biträdande kommundirektören Jan Rundgren vid kommunens informationsmöte med de boende den 25 januari 2011.

4. YTTERLIGARE OMSTÄNDIGHETER TILL STÖD FÖR KÄRANDENAS TALAN 

4.1 Kommunen har genom sina beslut och åtgärder även överträtt kärandenas rätt till respekt för sina hem enligt artikel 8 Europakonventionen
4.1.1 I tillägg till vad kärandena har anfört i ansökan om stämning gör de även gällande att kommunens agerande har inneburit ett ingrepp i deras rätt till respekt till sina hem enligt artikel 8 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (Europakonventionen). Kärandena anför i denna del samma omständigheter som anförts till stöd för att kommunen har överträtt deras rätt till respekt för sin egendom. 
4.1.2 Utöver de omständigheter som har anförts i ansökan om stämning gör kärandena även gällande att kommunen har låtit de fastigheter som kommunen har förvärvat i området stå tomma och förfalla. Kommunens har därigenom försämrat kärandenas boendemiljö till en sådan grad att agerandet i sig utgör en ett ingrepp i deras rätt till respekt för sina hem. Ingreppet har inte varit motiverat av något angeläget samhälleligt behov och därför inte varit nödvändigt. Kommunen har därför överträtt kärandenas rättigheter enligt artikel 8 Europakonventionen.

5. ANGÅENDE KOMMUNENS PLANER PÅ ATT RIVA BOSTADSOMRÅDET UNDER PÅGÅENDE RÄTTSLIG PRÖVNING 

5.1.1 Kommunens stadsbyggnadsnämnd har den 15 februari 2019 gett kommunen startbesked avseende rivning av kommunens byggnader i området. Kärandena har fått muntlig uppgift från kommunen om att avsikten är att bostadsområdet ska rivas efter sommaren 2019. Kommunen har förklarat att det är först efter det att befintliga byggnader har rivits som kommunen avser att påbörja arbetet med att bestämma hur området ska användas och undersöka hur bostäder och industri ska kunna samexistera.
5.1.2 Kärandena gör i det här målet gällande att kommunens omvandling av bostadsområdet i Folkesta till ett framtida industriområde innebär en kränkning av deras rätt till respekt för sin egendom enligt artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen och en kränkning av deras rättigheter enligt artikel 8 Europakonventionen. Rättighetskränkningarna är perdurerande och alltjämt pågående.
5.1.3 Det vore mycket olyckligt om kommunen bestämmer sig för att riva bostadsområdet och om en domstol senare kommer fram till att kommunens åtgärder, inklusive rivningen, har inneburit en överträdelse av kärandenas rättigheter enligt Europakonventionen.
5.1.4 Vidare bör kommunen beakta att kärandena har begärt att tingsrätten ska hålla syn i bostadsområdet och att syn kan aktualiseras även i högre rätt (se bevisuppgiften nedan). 
5.1.5 Kärandena har den 8 mars 2019 lämnat in ett överklagande av stadsbyggnadsnämndens beslut att meddela kommunen startbesked.
5.1.6 Mot den bakgrunden är kärandenas inställning att kommunen bör avvakta med rivningen till dess att denna tvist är slutligen avgjord. 

6. PRELIMINÄR BEVISUPPGIFT 

6.1 Muntlig bevisning 

6.1.1 Partsförhör under sanningsförsäkran med Peter Andersson (den äldre), boende i Folkesta bostadsområde sedan 1948.
6.1.2 Partsförhör under sanningsförsäkran med Peter Andersson (den yngre), boende i Folkesta bostadsområde sedan 1961.
6.1.3 Partsförhör under sanningsförsäkran med Else-Brith Värlander, boende i Folkesta bostadsområde sedan 1991
6.1.4 Partsförhör under sanningsförsäkran med Lars Värlander, boende i Folkesta bostadsområde sedan 1991.
Peter Andersson (den äldre), Peter Andersson (den yngre), ElseBrith Värlander och Lars Värlander (kärandena) ska höras om sin relation till Folkesta bostadsområde och om boendemiljön, planläggningen av området, deras kontakter med kommunen, kommunens förvärv av fastigheter i området, hur kommunens agerande har påverkat deras möjligheter att förfoga över fastigheterna samt hur en rivning skulle påverka deras boendemiljö.

Förhören åberopas till styrkande av

- att de störningar i boendemiljön som förekommit i området inte har varit av en sådan omfattning att Folkesta bostadsområde är olämpligt för bostäder,
- att företrädare för kommunen vid informationsmöte den 25 januari 2011 meddelat kärandena och de tidigare fastighetsägarna att de inte skulle kunna bo kvar i Folkesta bostadsområde samt att kommunen övervägde att förvärva fastigheterna i området för att sedan hyra ut dem till tidigare fastighetsägare under en begränsad period,
- att kommunens förvärv av fastigheter i Folkesta bostadsområde hade sin bakgrund i antagandet av översiktsplan 2030 och planerna på att omvandla bostadsområdet till ett område för handel och logistik,
- att kommunen, genom antagandet av översiktsplan 2030 och sitt agerande efter antagandet, skapat en ovisshet hos kärandena om den framtida markanvändningen i Folkesta bostadsområde,
- att kommunen, till följd av ovissheten och de villkor som uppställts vid dess förvärv av fastigheter i bostadsområdet, framkallat en tvångssituation som varit ägnad att förmå kärandena att ge upp sin äganderätt till fastigheterna,
- att ovissheten rörande den framtida markanvändningen i Folkesta bostadsområde och områdets fortlevnad har medfört en negativ inverkan på marknadsvärdet på kärandenas fastigheter och att möjligheterna att sälja fastigheterna till någon annan än kommunen är begränsade,
- att ovissheten rörande den framtida markanvändningen i Folkesta bostadsområde och områdets fortlevnad har begränsat kärandenas möjligheter att göra nödvändiga eller värdehöjande investeringar och att ta lån med säkerhet i fastigheterna,
- att kommunen lämnat inkonsekventa och otydliga besked om vad marken i området i framtiden ska användas till samt tidsplanen för detsamma, 
- att kommunens förvaltning av sina fastigheter i området har påverkat kärandenas boendemiljö på ett negativt sätt, samt 
- att den planerade rivningen av kommunens fastigheter i området avsevärt skulle försämra kärandenas boendemiljö.
6.1.5 Vittnesförhör med Camilla Andersson, före detta maka till Peter Andersson (den yngre) och tidigare boende i Folkesta bostadsområde under åren 2000–2018.
Adress: Årbygatan 1B, 633 45 Eskilstuna
6.1.6 Vittnesförhör med Gunilla Wiman, tidigare boende i Folkesta bostadsområde under åren 2010–2012.
Adress: Vallmostigen 66, 197 34 Bro
6.1.7 Vittnesförhör med Lars-Owe Hagman, tidigare boende i Folkesta bostadsområde under åren 1953–2013.
Adress: Grandins Väg 8, 644 36 Torshälla
6.1.8 Vittnesförhör med Marianne (Mia) Edlund Jacobsen, tidigare boende 6.1.9 Vittnesförhör med Lars-Erik Lundgren, tidigare boende i Folkesta bostadsområde under åren 2005–2012.
Adress: Hästhovsgatan 17, 745 63 Enköping
6.1.10 Vittnesförhör med Maude Asplund, tidigare boende i Folkesta bostadsområde under åren 1995–2017.
Adress: Storgatan 38B, 644 31 Torshälla
Camilla Andersson, Gunilla Wiman, Lars-Owe Hagman, Mia Edlund Jacobsen, Lars-Erik Lundgren och Maude Asplund (tidigare boende i Folkesta) ska höras om sin relation till Folkesta bostadsområde och om boendemiljön i området, kommunens planläggning, sina kontakter med kommunen, kommunens förvärv av fastigheter i området samt sina boendeförhållanden efter flytten från Folkesta.
Förhören åberopas till styrkande av 
- att företrädare för kommunen vid informationsmöte den 25 januari 2011 meddelat de boende i Folkesta bostadsområde att de inte skulle kunna bo kvar i området,
- att kommunen genom antagandet av översiktsplan 2030 och sitt övriga agerande i samband med planläggningen skapat en ovisshet hos de boende rörande den framtida markanvändningen i Folkesta bostadsområde,
- att kommunens förvärv av fastigheter i Folkesta bostadsområde hade sin bakgrund i antagandet av översiktsplan 2030 och planerna på att omvandla bostadsområdet till ett område för handel och logistik,
- att ovissheten rörande den framtida markanvändningen i Folkesta bostadsområde och områdets fortlevnad medförde en negativ inverkan på marknadsvärdet på de tidigare boendes fastigheter och att möjligheterna att sälja fastigheterna till någon annan än kommunen var starkt begränsade,
- att ovissheten rörande den framtida markanvändningen i Folkesta bostadsområde och områdets fortlevnad begränsade de tidigare boendes möjligheter att göra nödvändiga eller värdehöjande investeringar i sina fastigheter, 
- att kommunen, till följd av ovissheten och de villkor som uppställts för dess förvärv av fastigheter i Folkesta bostadsområde, framkallat en tvångssituation som varit ägnad att förmå de boende att ge upp sin äganderätt till fastigheterna, samt
- att orsaken till att de tidigare fastighetsägarna sålde sina fastigheter till kommunen berodde på kommunens åtgärder med anledning av översiktsplanen och inte på störningar i boendemiljön.

6.2 Skriftlig bevisning 

6.2.1 Planförslag Översiktsplan 2030, Miljökonsekvensbeskrivning (bilaga 14 till aktiblaga 1),
6.2.2 översiktsplan 2030, Miljökonsekvensbeskrivning (bilaga 15 till aktbilaga 1),
6.2.3 sammanfattande anteckningar från kommunens möte med boende i Folkesta/Hällby den 16 november 2010 (bilaga 1), 
6.2.4 sammanfattande anteckningar från kommunens möte med boende i Folkesta/Hällby den 25 januari 2011 (bilaga 2), samt
6.2.5 artikel från Sveriges Radios hemsida den 1 september 2011, ”Politiker vägrade att ta emot protestlistor” (bilaga 3).
Handlingarna i punkterna 6.2.1–6.2.5 åberopas till styrkande av
- att kommunen skapat en ovisshet hos de boende rörande den framtida markanvändningen i Folkesta bostadsområde, samt
- att kommunens förvärv av fastigheter i området hade sin bakgrund i antagandet av översiktsplan 2030 och planerna på att omvandla bostadsområdet till ett område för handel och logistik.
6.2.6 Kommunstyrelsens beslut den 6 december 2011 om villkor för förvärv av fastigheter i Folkesta samt beslut den 29 maj 2012 om ändrade villkor för förvärv av fastigheter i Folkesta (bilagor 11 och 12 till aktbilaga 1) till styrkande av 
- att kommunen lämnat sitt erbjudande om förvärv av fastigheter i området innan översiktsplanen hade antagits,
- att erbjudandet löpte ut innan översiktsplanen hade fått laga kraft, samt - att ovissheten rörande den framtida markanvändningen i Folkesta bostadsområde och områdets fortlevnad har haft en negativ inverkan på fastigheternas marknadsvärde.
6.2.7 Artikel i Eskilstuna-Kuriren den 25 maj 2011, ”Boende i Folkesta känner stor oro” (bilaga 10 till aktbilaga 1), 
6.2.8 artikel i Eskilstuna-Kuriren den 27 november 2014, ”Ändring av bostadsområde kan dröja 20 år” (bilaga 20 till aktbilaga 1),
6.2.9 artikel från Sveriges Radios hemsida den 14 september 2016, ”Striden om fastigheterna i Folkesta i Eskilstuna fortsätter” (bilaga 24 till aktbilaga 1),
6.2.10 artikel från SVT:s hemsida den 13 september 2016, ”Kommunen vill riva hus i Folkesta” (bilaga 23 till aktbilaga 1), 
6.2.11 artikel i Eskilstuna-Kuriren den 13 september 2016, ”Så blev Folkesta en övergiven spökstad” (bilaga 22 till aktbilaga 1),
6.2.12 artikel från SVT:s hemsida den 15 september 2016, ”Folkestabor kräver skadestånd – och löften om att få bo kvar” (bilaga 25 till aktbilaga 1), samt
6.2.13 skrift från kommunen till de boende den 14 oktober 2016 (bilaga 26 till aktbilaga 1).
Handlingarna i punkterna 6.2.7–6.2.13 åberopas till styrkande av
- att kommunen inte har eller har haft något omedelbart behov av marken i området, samt
- att kommunen, allt sedan bostadsområdet först angavs som framtida handels- eller logistikområde, har lämnat inkonsekventa och otydliga besked om vad marken i området i framtiden ska användas till samt tidsplanen för detsamma.
6.2.14 Artikel från Sveriges Radios hemsida den 19 maj 2016, ”Husägare i Folkesta får nej – Husen kan komma att tvångsinlösas” (bilaga 21 till aktbilaga 1), till styrkande av att företrädare för kommunen i en radiointervju i Sveriges Radio P4 samma dag uttalat att husen i Folkesta skulle kunna komma att tvångsinlösas och att de boende skulle se sig om efter andra boendeformer.
6.2.15 Utdrag från Eskilstuna kommuns hemsida den 7 december 2018, ”Frågor och svar angående Folkesta” (bilaga 30 till aktbilaga 1) till styrkande av 
- att kommunen lämnat inkonsekventa och otydliga besked om vad marken i området i framtiden ska användas till samt tidsplanen för detsamma, 
- att kommunen inte har eller har haft något omedelbart behov av marken,
- att ovissheten rörande den framtida markanvändningen i Folkesta bostadsområde och områdets fortlevnad har haft en negativ inverkan på fastigheternas marknadsvärde, samt  
- att möjligheterna att sälja fastigheterna till någon annan än kommunen är starkt begränsade.
6.2.16 Kärandena avser att komplettera bevisuppgiften vid en senare tidpunkt.

6.3 Syn

6.3.1 Kärandena åberopar syn på fastigheterna i bostadsområdet Folkesta. 
Synen åberopas till styrkande av att området är lämpligt för bostäder och att kommunens agerande har påverkat kärandenas boendemiljö på ett negativt sätt. Enligt kärandena är synen nödvändig för att tingsrätten ska kunna bilda sig en uppfattning om områdets lämplighet för bostäder och hur kommunens agerande har påverkat kärandenas boendemiljö.
 
-
-

KOMMUNENS SVAR PÅ STÄMNINGSANSÖKAN

1. JUSTERING AV YRKANDEN 

Kommunen yrkar i första hand att tingsrätten ska avvisa käromålet. 

Kommunen yrkar i andra hand att tingsrätten ska ogilla käromålet.

Kommunens vitsordanden och yrkande om ersättning för sina rättegångskostnader kvarstår såsom det tidigare angetts.

 2. GRUNDER

Det föreligger processhinder för Peter Andersson, Peter Andersson, Else-Brith Värlander och Lars Värlander att vara parter i varandras talan. Käromålet ska därför i första hand avvisas.

Kommunen förnekar i andra hand att Kommunen i samband med framtagande, beslut och genomförande av den översiktsplan som antogs den 29 augusti 2013 eller genom andra beslut eller handlingar har överrätt kärandenas rätt till respekt för sin egendom enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen.

 3. OMSTÄNDIGHETER I SAK

Inledning 

Folkesta bostadsområde (”Folkesta”) angränsar i öster till ett industriområde som är bebyggt med Eskilstuna kombiterminal (”Kombiterminalen”). Kombiterminalen är ansluten till den järnväg som går längs med bostadsområdet. Kombiterminalen har byggts ut i etapper. 

Kärandenas fastigheter omfattas inte av någon detaljplan. 

Kommunen har sedan slutet av 1990-talet fått in synpunkter och klagomål från boende i Folkesta avseende buller från tågtrafik, vägtrafik och industrier från ovannämnda industriområdet. I bilaga 5 till stämningsansökan anges exempel på de bullerdämpande åtgärder som har vidtagits för att förbättra situationen för de boende i området. 

Inledningsvis ska påpekas även att det i stämningsansökan används begrepp som ”inlösensbeslutet” (punkten 5.22), att fastigheter ”löstes in” (punkten 5.23), ”inlösenserbjudande”, (punkterna 4.5 och 5.21), ”tvångsinlösen” (punkten 5.29), att Kommunen ”löst” in fastigheter (punkten 6.2.1.5) och att fastighetsägarna begärt ”inlösen” (punkten 5.21) och ”inlösensbeslutet” (punkten 5.22). Parterna torde vara överens om att det aldrig varit frågan om någon inlösen enligt bestämmelserna i 14 kap. plan- och bygglagen (2010:900), PBL, av fastigheterna i Folkesta. Vad kärandena anfört stämmer inte heller överens med vad som anges i hänvisade bilagor i stämningsansökan, varför Kommunen utgår från att det rör sig om felskrivningar.

 Kombiterminalen i Eskilstuna

Under punkten 4 i stämningsansökan anges att Kommunen har överträtt kärandenas rätt till respekt för egendom som skyddas av artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen vid framtagandet, beslutet och genomförandet av den översiktsplan som antogs den 29 augusti 2013. Vidare anges att Kommunen har överträtt samma artikel genom att fatta beslut och vidta åtgärder som har skapat ovisshet om den framtida markanvändningen i Folkesta. Såsom talan får förstås har Kommunen även överträtt nämnda artikel genom att försökt förmå de boende att ge upp sin äganderätt. Påståendena förnekas av Kommunen. 

 Utbyggnaden av Kombiterminalen 
 
Den 25 oktober 2007 antogs en ny detaljplan i syfte att möjliggöra en utvidgning av Kombiterminalen samt tillåta en ny väg öster om Folkesta. Detaljplaneläggningen föregicks av utredningar, samråd med berörda sakägare m.m. enligt bestämmelserna i plan- och bygglagen i dess äldre lydelse (1987:10), ÄPBL. 

Under planförfarandet utreddes bl.a. de konsekvenser planen skulle få för omgivningen. Av de utredningar som gjordes framgick att riktvärdena för buller underskreds dagtid men inte nattetid och att det därför var påkallat att vidta bullerdämpande åtgärder. Av de synpunkter som inkom under planarbetet framgick att boende stördes av verksamheten och den trafik som verksamheten alstrade. 

Detaljplanen antogs av Kommunen och överklagades. Överklagandena avslogs och detaljplanen vann laga kraft i juni 2009. 

Möten med fastighetsägare i anledning av utbyggnaden av Kombiterminalen

I anledning av den planerade utbyggnaden av Kombiterminalen i enlighet med den antagna planen hölls informationsmöten med de boende i Folkesta. Det första mötet hölls den 4 maj 2010. Under mötet berättades om utbyggnadsplanerna för Kombiterminalen och hur detta skulle påverka de boende. Mötet dokumenterades genom mötesanteckningar, bilaga 3.1. Efter mötet inkom synpunkter från de boende i Folkesta, bilaga 3.2. Synpunkterna besvarades i skrivelse den 7 juni 2010. Ytterligare ett informationsmöte hölls den 9 juni 2010.

Den 31 augusti 2010 hölls ett nytt möte angående utbyggnaden av Kombiterminalen där förslag på olika trafiklösningar presenterades.

Den 16 november 2010 hölls ytterligare ett möte som dokumenterades genom anteckningar, bilaga 3.3. Vid detta möte kom frågan om värdeminskningar på de boendes fastigheter upp. De boende informerades även om att Folkesta skulle pekas ut som ett område för handel- och industriområde i den kommande översiktsplanen. 

I punkten 5.16 i stämningsansökan anges att det vid mötet den 16 november 2010 informerats om att Folkesta skulle planläggas för handel- och industri i den kommande översiktsplanen. Detta synes dock vara en feluppfattning då en översiktsplan inte innebär detaljplaneläggning av mark. 

Nästa möte hölls den 25 januari 2011. Av mötesanteckningarna från mötet, bilaga 3.4, framgår att Kommunen ska se på en lösning där Kommunen förvärvar fastigheterna och sedan hyr ut dem samt att läget för Folkesta i översiktsplanen är lämpligt för industri/handel. Påståendet om att någon skulle ha sagt att ”det var kört för dem” och att de inte skulle kunna bo kvar i Folkesta förnekas. Kommunen önskar besked om vem som kärandena påstår ha sagt detta. 

Den 29 mars 2011 hölls ett möte. Av mötesanteckningarna, bilaga 3.5, framgår att översiktsplanen diskuterades.  Frågan om förvärv av fastigheter togs även upp. Nytt möte planerades till den 24 maj 2011. 

Den 23 maj 2011 svarade Kommunen på en tidigare skrivelse från ”Folkestagruppen” rörande bl.a. översiktsplanens laglighet och eventuella köp av fastigheterna, bilaga 3.6.

Den 31 maj 2011 togs beslut om att köpa fastigheten Torlunda 1:160 i Folkesta. Anledningen till att Kommunen köpte fastigheten var utbyggnaden av Kombiterminalen och att området där fastigheten var belägen troligen skulle utpekas som utredningsområde för annat ändamål än sammanhållen bebyggelse i den kommande översiktsplanen. Även annan mark inköptes av Kommunen under perioden för att möjliggöra bland annat trafiklösningar.

 Kommunens köp av fastigheter i Folkesta

Kommunen gick den 9 juni 2011 ut med en förfrågan till de boende i Folkesta om hur man skulle gå vidare, se bilaga 3.7. I skrivelsen informerades bl. a. kärandena om att Kommunen var villig att diskutera att köpa fastigheter av de fastighetsägare som funderade på att sälja. Anledningen till detta var att Kombiterminalens utökade verksamhet påverkat de boende negativt och att Folkesta sedan tidigare låg i en bullerutsatt zon. I skrivelsen informerades dock även de boende om att det inte fanns några planer på att detaljplanelägga Folkesta för annat ändamål. I detta sammanhang ska även nämnas att det var fastighetsägare som hade begärt att Kommunen skulle köpa deras fastigheter.

Av de svar som Kommunen emottog, bilaga 3.8, framgick att det fanns ett intresse av att Kommunen förde diskussioner med de boende om att köpa fastigheterna. De boendes ombud, Centrum för Rättvisa, såg inte heller något principiellt något hinder mot detta så länge det skedde på frivillig väg. Att det skulle föreligga något ”tvång” eller konventionsöverträdelse var inte något som Centrum för Rättvisa anförde i sin skrivelse.  Det fanns vid denna tidpunkt inte något påstående om att Kommunen skulle ha tvingat någon fastighetsägare att sälja fastigheten till Kommunen. Fastighetsägarna hade således juridiskt stöd under hela processen. Deras juridiska ombud har inte någon gång framfört att Kommunen skulle överträda kärandenas rätt till egendom genom sina möten eller erbjudande om att köpa fastigheterna.

I detta sammanhang ska även framhållas att klagomålen på bullerstörningar från Kombiterminalen alltjämt fortsatte. Den verksamhet som bedrevs på den intilliggande industrifastigheten uppfyllde dock dåvarande riktvärden – även med den utökning av verksamheten som planen från 2009 medgav.

 Fastighetsägare har inte tvingats att sälja

Den 6 december 2011 beslutade Kommunstyrelsen i Kommunen om villkor för förvärv av fastigheter inom Folkesta, bilaga 3.9. Ombudet för vissa av de boende hade dessförinnan skickat in ett öppet brev till Kommunen, se bilaga 3.10. I brevet angavs inget om att man ansåg att erbjudandet att köpa fastigheter utgjorde ett konventionsbrott. Brevet besvarades den 21 januari 2012, bilaga 3.11. 

Kommunen har under åren 2010–2014 köpt 26 av 29 fastigheter i Folkesta på begäran av fastighetsägare. Om fastighetsägare inte begärt att Kommunen skulle köpa fastigheterna så hade Kommunen inte gjort det – det var fastighetsägarna som fick anmäla intresse. Fastigheterna köptes av Kommunen till ett pris enligt värdering av marknadsvärdet innan utbyggnaden av kombiterminalen startade i maj 2010.

I likhet med likabehandlingsprincipen erbjöds alla i Folkesta möjligheten att sälja sina fastigheter till Kommunen.  Det har således aldrig varit frågan om något tvång från Kommunens sida. Att fastighetsägarna skulle anmäla intresse inom viss tid har inte varit ämnat för att fastighetsägarna skulle ”ge upp sin äganderätt” eller för att pressa fastighetsägare till försäljning. Kommunen måste dock sätta en rimlig gräns för erbjudandet. Denna gräns förlängdes. Att det skulle finnas en tidsgräns var även något som många av de boende önskade. De boende hade rimlig tid att ta ställning till förslaget. 

Översiktsplanen 

I punkten 4.1 i stämningsansökan anges att Kommunen i samband med framtagande, beslut och genomförande av översiktsplanen har överträtt kärandenas rätt till respekt till egendom. Påståendet förnekas av Kommunen. 

Under åren 2010–2012 pågick arbete med att ta fram en ny översiktsplan. I arbetet framkom det att Folkesta inte var lämpligt att peka ut som ett utvecklingsområde för bostäder på grund av störningar från Kombiterminalen. 
Den 29 augusti 2013 antogs översiktsplanen. Antagandebeslutet vann efter överklaganden laga kraft. I översiktsplanen pekades Folkesta ut som lämpligt som verksamhets- och industriområde.

 Översiktsplanens rättsliga verkan

En översiktsplan anger inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. Planen ska vidare ge vägledning för beslut om hur mark- och vattenområden ska användas och hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras. En översiktsplan är inte juridiskt bindande och ger inte några rättigheter till en viss framtida markanvändning. Sådana rättigheter kan endast komma till stånd genom en detaljplaneläggning. 

Kommunen förstår inte på vilket sätt som handläggningen och beslutet av översiktsplanen föranleder skadeståndsansvar. Kommunen har gjort en bedömning om den framtida användningen av ett markområde. Med kärandenas argumentation skulle Kommunen alltid vara förhindrad att peka ut ett bostadsområde för annat ändamål eftersom det riskerar att försämra marknadsvärdet på fastigheterna. Kommunen förstår inte vilket ”genomförande” av översiktsplanen som har skett. En översiktsplan ”genomförs” inte på samma sätt som en detaljplan där det finns en beslutad genomförandetid

Kärandenas rättigheter har inte överträtts

Såsom käromålet förstås görs inte gällande att Kommunen överträtt några nationella lagar. Det görs således inte gällande att Kommunen förfarit fel eller försumligt vid handläggningen av översiktsplanen eller i sina kontakter med kärandena, jfr. 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207), SkstL eller att de har fått felaktiga eller försumliga upplysningar eller råd, jfr. 3 kap. 3 § SkstL. Kommunens bedömningar synes ligga inom ramen för nationell lagstiftning som enligt Kärandena inte utgör ett tillräckligt skydd för jämfört med Europakonventionen. Påståendet förnekas av Kommunen.   

Fastighetsägarnas rättigheter är fortfarande desamma som tidigare. Fastighetsägarna har alltid rätt till den pågående markanvändningen enligt bygglov. Om området skulle detaljplaneläggas och om detta skulle medföra att markanvändningen försvåras har fastighetsägaren bl.a. rätt att få fastigheten inlöst enligt reglerna om inlösen i 14 kap. plan- och bygglagen (2010:900). Om Kommunen avser att expropriera mark återfinns sådana regler i expropriationslagen (1972:719). Den lagstiftning som finns skyddar således den enskildes rättigheter enligt artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Den värdeminskning som exempelvis en detaljplan medför tas inte i beaktande vid inlösen eller expropriation. Kommunen har således inte skapat någon ovisshet om den framtida markanvändningen i området som föranleder skadeståndsansvar.

De möten som Kommunen har haft med bl.a. kärandena har varit för att informera om den kommande utbyggnaden av Kombiterminalen och också för att få deras synpunkter. Att det vid mötet har informerats om att Kommunen inte längre kommer att peka ut Folkesta som ett utvecklingsområde för samlad bebyggelse utgör inte en överträdelse av Europakonventionen. Att erbjuda fastighetsägare att sälja fastigheter till Kommunen utgör inte heller ett konventionsbrott. Slutligen kan inte bedömningar i en översiktsplan i sig utgöra konventionsbrott. Översiktsplaner kan ändras över tid och har liten påverkan på marknadsvärdet. Det torde utgöra ett undantag att en spekulant tittar på översiktsplanen vid köp av en fastighet. Det som istället är av betydelse är pågående planarbeten och gällande detaljplaner samt närliggande störande verksamheter. Kärandenas fastigheter omfattades inte av någon detaljplan. Det fanns således ingen beslutad byggrätt. 

Kärandenas rättigheter överträds inte av det meddelade planbeskedet eller Kommunens planer att riva köpta byggnaderna som köpts. En framtida detaljplaneläggning får visa om det finns förutsättningar att planlägga området. Om planläggning sker aktiveras ovannämnda bestämmelser till skydd för den enskilde.
 
 4. UTVECKLING AV GRUNDEN FÖR AVVISNINGYRKANDET

Kärandena har yrkat att Kommunen ska betala 150 000 kr jämte ränta till var och en av dem. 

Kärandena är inte behöriga att vara part i varandras talan. Det rör sig istället om fyra skadeståndsanspråk med olika partsställningar som kräver att talan väcks i vart och ett av dessa. 

Problematiken kan konkretiseras enligt följande. Om tingsrätten bifaller käromålet endast på så sätt att Lars Värlander tillerkänns skadestånd så blir övriga käranden tappande i målet. För att dessa ska kunna överklaga krävs dock att även Lars Värlander överklagar eftersom han är part i målet. Han har dock ingen klagorätt eftersom domen inte går honom emot. 

I och med att kärandena valt att föra talan tillsammans föreligger således processhinder, varför deras talan i första hand ska avvisas.

 5. BEVISNING

Kommunen avvaktar med angivande av bevisuppgift till dess det är utrett vad som är tvistigt i målet.
 

ESKILSTUNAKURIREN

Folkestabor stämmer kommunen: "Är det här lagligt?"
(Eftersom jag inte är prenumerant så jag inte tillgång till texten i sin helhet.)

SVT SÖRMLAND

Peter vägrar flytta – bor kvar i en spökstad

Publicerad 3 december 2018

Eskilstuna kommun tänker göra om bostadsområdet Folkesta till ett industriområde. De flesta boende har gett upp och flyttat. Men Peter Andersson bor kvar, och han tänker inte flytta på sig frivilligt.

– Jag hävdar min rätt att bo kvar i min egendom, jag tänker inte flytta förrän jag hamnar på kyrkogården, säger Peter Andersson.

Han har bott här i hela sitt liv. Länge var Folkesta en levande by. Peters släkt bodde i flera av husen och hans son fick växa upp med sina kusiner som grannar.

Husen blev värdelösa

Men 2010 ändrade kommunen i översiktsplanen och gjorde om Folkesta till ett industriområde. Nästan över en natt blev husen här värdelösa. Flera av de boende protesterade, men efter hand gick de flesta med på att låta kommunen lösa in deras fastigheter. 25 familjer flyttade, bara tre blev kvar.

– Det är ju en spökstad, så är det, säger Peter Andersson.

För honom var alternativet att flytta aldrig realistiskt. Dels har han så stark koppling till området, dels så var hans fru sjuk i cancer. En flytt hade hon inte orkat.

– Det är två år sedan hon dog nu. Det är jobbigt att tänka på, hur hon fick kämpa, säger Peter.

”Ett knegarområde”

Kommunen har lovat att Peter och de andra som bor kvar i Folkesta ska få fortsätta att göra det. Men resten av husen vill man riva för att göra om området till ett industriområde.

I hopp om att stoppa rivningen har de boende nu stämt Eskilstuna kommun. De vill få svar på om kommunens agerande var lagligt och hoppas på ekonomisk kompensation. Peter Andersson tror att kommunen fortsatt med sina planer på grund av människorna som bodde i Folkesta.

– Det är ju ett vanligt knegarområde, då är det lättare att driva bort folk. Hade det varit Östermalm eller Mälarbaden hade det aldrig hänt, säger han.

RADIO P4 SÖRMLAND

Husägare i Folkesta stämmer kommunen: Det är den enda utvägen

2:15 min

Publicerat måndag 3 december kl 13.04

Tre fastighetsägare i Folkesta stämde på måndagen Eskilstuna kommun på 600 000 kronor. Det gäller den långvariga tvisten med kommunen.

– Ja, jag tycker att det är den enda utvägen. Vi hävdar vår rätt, så att vi vill få det här prövat, säger Peter Andersson, en av fastighetsägarna.

30-talet fastighetsägare blev för några år sedan erbjudna att sälja husen till kommunen, som ville göra det möjligt för kombiterminalen i närheten att växa och använda marken till industri eller annan näringsverksamhet. Efter protester och överklaganden sålde alla utom tre.

– Jag har en sådan enorm anknytning. Jag har bott här i 70 år och jag vill inte flytta. Jag har kämpat, vi har betalat huset, bor billigt, säger Peter Andersson.

Else-Brith Värlander bor också kvar i Folkesta.

– Vi är i den åldern att vi inte kan dra på oss miljonlån.

Mark- och exploateringschefen Monica Hed Johansson vill inte kommentera stämningen i sak, men beskedet är fortfarande att de tre fastighetsägarna ska få bo kvar.

– Vi låter ju de boende bo kvar och då får vi anpassa området. Det finns ju olika typ av näringslivsbyggnationer man kan göra som inte är så bullerstörande.

Fallet kan bli vägledande, enligt Centrum för rättvisa, som företräder fastighetsägarna.

Fredrik Blomberg
p4sormland@sverigesradio.se

NYHETSINSLAG I SVT SÖRMLAND

Folkestaborna stämmer Eskilstuna kommun

Publicerad 3 december 2018

Tre husägare i Folkesta stämmer Eskilstuna kommun. De anser att kommunen försökt att fördriva dem från deras hem utan lagliga skäl.
– Det är första gången något sådant här prövas av en domstol, säger Fredrik Bergman, chefsjurist på Centrum för rättvisa som företräder husägarna.

Eskilstuna kommun vill göra om Folkesta till ett industriområde och 2010 ändrade man därför områdets översiktsplan. Något som gjorde husen där värdelösa.

Flera av de boende protesterade, men efter hand gav de flesta upp och lät kommunen lösa in deras fastigheter. Av 28 hus är idag endast tre som fortfarande är bebodda. Men de som bor där vill inte flytta.

Kommunen har meddelat att de som bor kvar i Folkesta ska fortsätta med det, men resten av området ska rivas.

– Jag vet inte hur kommunen tänker, de ska bygga in de boende i ett industriområde, det är det nog få som vill, säger Fredrik Bergman.

”Ska inte kunna tvinga bort människor”

Syftet med stämningen är att få svar på om kommunen agerat lagligt när de gjorde om översiktisplanen. Vinner de boende vill de att området går tillbaka till att vara ett bostadsområde, dessutom vill de ha en kompensation på totalt sexhundratusen kronor.

– En kommun ska inte kunna tvinga bort människor från deras hem hur som helst. Det handlar inte bara om de boende i Folkesta, det handlar om alla fastighetsägare. Vilken rätt har man om kommunen knackar på och vill ha ens hem, säger Fredrik Bergman.

Tänker inte vänta

Han hoppas nu att kommunen ska avstå från rivningen tills att domstolen avgjort ärendet. Några planer på att vänta har man dock inte hos kommunen.

– Vi river inte deras bostäder. Jag kan förstå att det blir en dålig miljö men det har vi haft en ganska lång process om och översiktsplanen pekar ut det här som ett näringslivsområdet. De kommer att få bo kvar i det här området, säger exploateringschef Monica Hed Johansson.

Varför är just det här området så viktigt?

– Eskilstuna har ett stort behov av att skapa fler jobb och det här området ligger väldigt strategiskt.

Tanken är att rivningen ska inledas någon gång under kvartal ett nästa år.