SKADESTÅND

Citat från FB; "Att enskilda som drabbas av fri- och rättighetskränkningar från staten numera har en principiell rätt till skadestånd är en av de mest betydelsfulla förändringarna av svensk skadeståndsrätt på decennier, skriver Clarence Crafoord i senaste numret av Advokaten." Utdrag ur artikeln följer nedan.

                                                                *
Dynamisk utveckling av svensk skadeståndsrätt

De flesta torde vara överens om att det skulle vara rätt märkligt om rättigheterna i regeringsformen – de enda i sammanhanget som har status av grundlag – i praktiken skulle vara mindre värda och mindre användbara för dem som drabbas, skriver Clarence Crafoord.

Genom ett antal domar från Högsta domstolen i början av 2000-talet förbättrades möjligheterna för alla som drabbas av kränkningar av rättigheterna i Europakonventionen att få rättmätig upprättelse. Det är nu ett etablerat faktum att den som drabbas har en principiell rätt till skadestånd för ideell skada i fall där stat och kommun har kränkt någon rättighet enligt Europakonventionen (se till exempel NJA 2005 s. 462 – Lundgren och NJA 2007 s. 584 – Alverdal).

Därigenom finns alltså numera ett verkningsfullt rättsmedel för enskilda som drabbas av fri- och rättighetskränkningar. Därför hör denna utvidgning av det allmännas skadeståndsansvar till de mest betydelsefulla förändringarna av svensk skadeståndsrätt på decennier. Och den kom till som en följd av att enskilda människor protesterade mot att deras rättigheter hade kränkts – inte genom direktiv ovanifrån.

I själva verket rör det sig om en naturlig anpassning till att Sverige åtagit sig att fullt ut respektera rättigheterna i Europakonventionen på nationell nivå. För svenskt vidkommande innebär det att den som drabbats inte ska behöva vända sig till Europadomstolen i Strasbourg för att få skadestånd för kränkningar – detta ska vara möjligt även i Solna, Karlstad eller Göteborg. Eller varhelst kränkningarna nu äger rum i vårt land.

Högsta domstolen var lyhörd inför detta budskap och anpassade svensk skadeståndsrätt efter det.

Det är bra att det tydligt bekräftas att både staten och kommuner måste bära ett ansvar här i Sverige när de gör sig skyldiga till överträdelser av rättigheterna i Europakonventionen.

Däremot ges inga svar på vissa viktiga och mer aktuella frågor – som exempelvis vad som ska gälla i frågan om skadeståndsansvar vid kränkningar mellan enskilda eller vid kränkningar av bestämmelserna i regeringsformen.

Denna fråga blir ännu mer relevant med tanke på att man i den stora Grundlagsutredningen, som föregick den nya grundlag som gäller från årsskiftet, betonade att fri- och rättigheterna skulle få fullt genomslag i rättstillämpningen.

För att inte den dynamiska utveckling som har ägt rum i fråga om människors fri- och rättigheter – och möjligheterna att göra något konkret åt existerande missförhållanden – ska stelna finns det all anledning för advokater och andra som granskar eller stöter på missförhållanden att informera enskilda om deras rättigheter. Och att mobilisera de resurser som krävs för att få fram konkreta fall till debatt och prövning i domstol. (Vi kanske är ett sådant fall?)

(Färgmarkeringarna har jag gjort. Den som vill ha hela texten i artikeln kan skicka ett meddelande till mig, så sänder jag den.)